Tidö 2.0 – När minnet av fascismens konsekvenser bleknar blir marken återigen farlig

På DN Debatt den 22 september lanserade Timbros Adam Danieli och Oikos Arvid Hallén ”Tidö 2.0”: 132 förslag som enligt dem kan genomföras omedelbart efter valet. Det är häpnadsväckande läsning.
Socialdemokratin kan inte längre nöja sig med att triangulera mellan blocken.

Opinion|3 oktober|Internationalen| 2025 
Oskar Brandt, Journalist, Fil. mag. i historia och latin

En vilja att tämja fascismen

Det började som ett experiment. Tanken var att Sverigedemokraterna skulle tämjas genom att föras in i borgerlighetens famn, uppfostras att acceptera marknadsekonomin. En av de första att argumentera för detta var PM Nilsson, då politisk redaktör på Dagens Industri. Drygt ett decennium senare sitter SD i maktens korridorer och PM Nilsson leder Timbro – tankesmedjan som nu föreslår en ny, gemensam politisk grund med SD.

Populistiskt språk nära Sverigedemokraterna

Tidö 2.0 presenterar Timbro och Oikos inte som ett kompromisspaket, utan som politik de båda tankesmedjorna helhjärtat delar. Rapporten inleds med att beskriva hur ”vanligt folk” ska sättas framför ”eliten” och hur politiken ska tänka ”lokalt och nationellt, inte globalt”. Att just Timbro använder ett populistiskt språk som kunnat vara hämtat från SD:s partiprogram visar hur långt trianguleringen gått.

Marknadshyror, avgifter för universitet och utvisning innan dom

Tidö 2.0. går längre än dagens Tidöavtal. Det ska räcka att vara misstänkt för ett allvarligt brott för att Sverige skall kunna utvisa dig. Det strider mot rättsprinciper om att du är oskyldig innan en domstol fällt sitt avgörande. Vi ska få marknadshyror där hyresvärden kan sätta hyrorna i stort sett efter eget behag. Hyror kommer att bli mångdubbelt större. Terminsavgifter på universiteten kommer. Då vågar färre arbetarbarn konkurrera om makten med borgarklassens avkomlingar. Kvotflyktingmottagandet ska upphöra. Jämställdhetsmyndigheten, Institutet för mänskliga rättigheter och flera andra institutioner ska staten ta bort eller montera ned. Ingen mera positiv särbehandling vid anställningar eller annat.

Det kommer mera

Stödet till civilsamhället – ungdomsförbund, folkrörelser, trossamfund – ska Tidö 2.0 kapa. Kulturen skall bli mer demokratisk genom mindre finansiering från det offentliga. Lagen om hets mot folkgrupp skall de blåbruna luckra upp. Och internationella samarbeten ska vår konservativa regering granska eller avsluta. Biståndet skall ned till 0,57 % av BNP. Miljödomstolarna skall bort. Skatt för företag och rika skall ner ytterligare. Arbetsdomstolen, omställningsstudiestöd och etableringsjobb skall bort och arbetsmarknaden skall bli mer flexibel. Tidö 2.0. skall verka för fler mini-jobs, dvs rättslösa timanställningar, där arbetaren står med mössan i hand.  Staten skall få mindre att säga till om. Och mycket mera.

Ett ideologiskt samgående

Det här är inte bara en förskjutning i retorik. Det är ett ideologiskt samgående. Jimmie Åkesson har själv hyllat PM Nilssons roll i att bygga förståelsen mellan M och SD. Nu verkar det vara Timbro som närmar sig SD:s grundsyn. Resultatet är en politik som angriper både mänskliga rättigheter och den sociala trygghet som byggt Sverige starkt.

Bismarck förstod risken för revolution

Redan på 1800-talet förstod Otto von Bismarck att den råa kapitalismen riskerade revolution. Därför byggdes sociala skyddsnät som pensioner och sjukförsäkringar. John Maynard Keynes utvecklade senare idén att staten måste hålla efterfrågan uppe för att undvika depressioner. Modellen lade grunden för ett samhälle där även de längst ner hade hopp om en bättre morgondag.

Nedmontering av välfärden sedan 1970-talet

Men sedan 1970-talet har nyliberalismen steg för steg monterat ner tryggheten. Företag har gjorts om till spjutspetsorganisationer, arbetsplatser blivit osäkrare och samhällsklyftorna har vuxit. Till slut börjar människor söka alternativ – ofta hos de som lovar att riva monopolet, inte hos de som vill förvalta det. Så växte Trump fram i USA och Åkesson i Sverige.

Farlig glömska

När minnet av fascismens konsekvenser bleknar blir marken återigen farlig. Trumpismen visar vägen: normalisera konspirationer, angrip medier, utse syndabockar och presentera auktoritära svar som folkets vilja. Precis detta ser vi nu sprida sig i Europa: Orbán i Ungern, Meloni i Italien, AfD i Tyskland, Le Pen i Frankrike – och här hemma Sverigedemokraterna.

Tidö 2.0 riskerar att bli en brygga mellan extremhögerns nationalism och marknadsliberalismens egenintresse. Kombinationen kan riva upp mycket av det som gjort Sverige fantastiskt: stark välfärd, jämställdhet, folkbildning och en arbetsmarknad som gett trygghet åt många.

USA är inte längre en ren demokrati 

Ledande forskare inom demokratiindexet Varieties of Democracy (V-Dem) varnar nu för att demokratiska institutioner i USA har monterats ned i snabb takt. Enligt deras rapport har landet rört sig långt ifrån idealet om maktdelning och ansvarstagande regering. (v-dem.net)

Under Donald Trumps senaste period har den verkställande makten kraftigt expanderat – med beslut som ifrågasätter kontinuitet och kontroll. Trump har bland annat försökt omstrukturera oberoende myndigheter genom administrativa direktiv, vilket kritiker menar underminerar deras självständighet. (Cato Institute) Han har också utnyttjat verktyget “pocket rescission” för att dra tillbaka pengar som kongressen tidigare tilldelat byråer – och därigenom kringgått den lagstiftande makten. (POGO) Viss rättspraxis har trotsats, och myndigheter har hotats med stämningar och sanktioner som delvis kan verka tysta kritiker. (American Oversight)

Kvarvarande yttrande- och pressfrihet mera begränsad

Forskarna menar: även om yttrandefrihet och pressfrihet formellt kvarstår, är verkligheten mer komplicerad. Den som verkligen använder sina demokratiska rättigheter kan möta repressiva åtgärder eller rättsliga motdrag. (carnegieendowment.org) Detta är ett typiskt mönster hos demokratisk tillbakagång – när reglerna för fri kritik successivt urholkas. (Wikipedia)

Att demokrati kan förvandlas snabbt är ingen överdrift. En liberal demokratistat kan helt enkelt bli “defective” eller “flawed” utan att det sker som en militär kupp. (Wikipedia) V-Dem pekar i sin rapport “25 Years of Autocratization” på att världen i genomsnitt nu är tillbaka på demokratiska nivåer liknande dem från 1980-talet. (v-dem.net) USA ses särskilt som en varningssignal för andra liberaler demokratiska system. (carnegieendowment.org)

Sveriges risker i backspegeln av USA

Jag ser idag Jimmy Åkessons uttalande mot en starkare grundlag som ett oroväckande eko av vad som händer i andra demokratiska system. “Mer av ministerstyre är ett alternativ vi bör överväga” signalerar en vilja att kunna ändra svenska institutioner snabbt — utan bred förankring. I det ljuset bör vi se hans kritik mot en förstärkt grundlag som en provkarta på ett större projekt.

Ett vanligt första steg i auktoritära strategier är att inskränka civilsamhällets handlingsutrymme. I Sverige har SD via Tidölaget föreslagit att dra in statsbidrag till flera organisationer – exempelvis Läkare mot kärnvapen och Svenska Freds – liksom stora nedskärningar hos studieförbund, folkhögskolor och biståndsorganisationer. Studieförbund och folkhögskolor är viktiga för att studieovana samt utsatta grupper skall kunna få kunskap till att fatta politiskt medvetna beslut. De stora nedskärningarna som Tidölaget lagt på dessa är en allvarlig utmaning för demokratin.

Attacker mot fri kritik

Nästa steg handlar om att begränsa fri kritik: mediernas styrning, presstödet och de offentliga granskarnas roll har redan skadeskjutis. Många vänstermedia har Tidölagets omlagda presstöd drabbat hårt. I Sverige hör vi hur Public service tvingar Tidölaget till nedskärningar. Sverigedemokraternas partiordförande Jimmie Åkesson i Tidölaget kritiserar öppet journalister och kallar avslöjanden om Sverigedemokraternas trollfabriker för “påverkansoperationer”.

Grundlagsskyddet indirekt hotat

Det tredje steget är att slå mot oppositionen: begränsningar i partifinansiering (minns attacken mot Socialdemokraternas lotterier), lagändringar eller konstitutionella inskränkningar som försvårar politisk konkurrens. Motstånd mot en starkare grundlag är just det – ett motgrepp mot institutionellt skydd för demokratin. Grundlagskommitténs intention var att hindra snabba maktskiften från att rasera fundamentala rättigheter.

Det vi bevittnar är inget fantasiscenario. Demokrati urholkar antidemokratiska krafter lätt i hastiga steg, inte genom dramatiska kupper utan genom långsamt nedmonterande beslut som blir svåra att få bort. USA ger oss en tydlig varning: när liberala partier låter antidemokratiska rörelser få inflytande, riskerar hela normsystemet att bryta samman. (carnegieendowment.org)

Yttrandefrihet inget evigt garanterat

Yttrandefrihet är inget evigt garanterat – vi måste ständigt vakta den. Sedan 2022 har regeringen utrett skärpta ordningslagar som lättare kan låta polisen stoppa demonstrationer med hänvisning till ”Sveriges säkerhet” och föreslagit att även lagliga yttranden ska kunna ligga till grund för utvisning enligt vandelsutredningen.

Och för att demokratin ska leva behöver alla grupper i samhället folkbildning, kritiskt tänkande och att medborgarna deltar – både i vardagen och i valrörelsen.

I valrörelsen för 2026 måste det handla om mer än politik – det handlar om vilken ordning vi vill ha. Sverige kan inte ta demokratin för given.

En ny strategi för socialdemokratin

Att möta detta hot med triangulering räcker inte. Socialdemokratin måste erbjuda något mer:

• Bra arbeten på alla nivåer genom investeringar i klimatomställning, välfärd och industri.
• Förstärk grundlagen
• Skydda civilsamhället
• Stöd fria medier.
• Ett nytt miljonprogram med vackra och billiga hyresrätter.
• Starka socialförsäkringar och pensioner som ger trygghet och köpkraft.
• Rättvisa skatter som minskar klyftorna och stärker samhällskontraktet.
• En inkluderande politik där invandrare, unga, funktionsvarierade och arbetare får en reell chans att bidra.

Socialdemokratins svar måste bygga på samma insikt som Bismarck och Keynes: trygghet är grunden för stabilitet. Annars blir missnöje och rädsla en språngbräda för auktoritära krafter.

Sverige behöver hopp, inte Tidö 2.0

Vi står inför ett vägval. Antingen låter vi marknadsliberalismens och extremhögerns äktenskap forma framtiden, eller så bygger vi en ny strategi som ger hopp och framtidstro. Socialdemokratin kan inte längre nöja sig med att triangulera mellan blocken. Den måste återta initiativet och formulera en politik som både ger trygghet och visar på en väg framåt.

Om vi misslyckas med det riskerar Tidö 2.0 inte bara att forma nästa mandatperiod – utan att underminera själva kärnan i det Sverige som byggts av solidaritet, bildning och jämlikhet.