Många arbetare och tjänstemän ser inte att högerns politik steg för steg leder tillbaka till 1800-talets klyftor. Det beror inte på väljarnas dumhet, utan på språkets makt.
Högern har gjort klasspolitik till en fråga om “frihet”, ”ansvar” och “satsa på sig själv”. Orden låter positiva, men döljer en förskjutning av makt. “Valfrihet” betyder i praktiken att den rikaste får mest. “Arbetslinjen” betyder press nedåt på löner, tid och trygghet.
Konkurrens om tuffa arbeten skadlig
Ingen med ett tufft arbete tjänar på att arbetslösa och sjuka ska få arbete genom att man pressar dem till okvalificerade jobb. Det höjer konkurrensen om redan utsatta jobb och försämrar villkoren för dessa. Effektivare sätt till sysselsättning är anställningar med lönestöd för att ge folk arbetslivserfarenhet eller arbetsmarknadsåtgärder. Låg a-kassa, undermålig sjukpenning, snåla sjukersättningar och socialbidrag som det inte går att leva på skapar högerextremism.
Tjänstemäns trygghet prekär
Många tjänstemän känner sig som medelklass, men lever på gränsen. Några sjukveckor, ett varselsamtal – och ekonomin rasar.
Högern har fått dem att identifiera sig uppåt med de rika, i stället för i sidled med arbetare, småföretagare och offentliganställda.
Samtidigt har socialdemokratin länge lånat högerns språk. När man talar som om staten måste ”spara ihop” pengar, låter åtstramning som ansvar.
I verkligheten kan staten skapa pengar för arbetstillfällen, vård och trygghet. Åtstramning gör alla fattigare – även de rikaste på sikt.
Utsatthet ger insikter
De längst ned i hierarkin ser ofta problemen tydligast. De som känner maktens tyngd har också flest konkreta idéer om hur man kan lösa dem.
En undersköterska vet vad vården behöver. En lagerarbetare ser hur scheman och AI-förmän i öronen skadar hälsan. En snickare förstår ofta kvalitet bättre än den som sitter i ledningen.
Samhället blir smartare när alla får bidra med sin klokskap. Demokrati fungerar bara när allas kunskap och erfarenhet väger lika, oavsett titel.
Men ledning och tjänstemän skall inte styra och domdera över arbetarna eller brukarna. Över- såväl som underordnad ska lyssna på varandra och tjäna varandra. Arbetaren gör sitt arbete och kräver sin rätt. Ledningen och tjänstemännen ska verka för bra villkor och tillräckliga resurser åt dem som producerar.
En solidarisk politik måste säga två saker samtidigt:
- Den som studerat länge eller driver företag ska inte förlora ekonomiskt på det.
- Alla – arbetare, sjuka, arbetslösa, äldre och barn – ska leva gott.
Små men rättvisa löneskillnader behövs. En akademiker ska inte ha sämre villkor än många arbetare, men ingen är mer värd. Skillnaden handlar om studier och risk, inte om människovärde.
Arbetarna ska ha bättre villkor, mindre stress och större inflytande. Moderna spikmaskiner, minutscheman och AI-röster i öronen är inte frihet – det är förslitning. Arbeten på golvet måste bli mer mänskliga och hantverksliknande.
En stark ekonomi
Sverige kan åter bygga en stark och hållbar ekonomi – men bara om vi vågar se produktivitet, trygghet och miljö som delar av samma kretslopp.
När lönerna är goda och arbetsvillkoren rimliga skapas både drivkraft och innovationsförmåga. Historien visar att verklig teknikutveckling uppstår först när arbetskraften är dyr och värdesatt, inte när människor pressas till låglönejobb.
Staten industrins och den gröna omställningens motor
Staten måste därför vara motorn i både tung industri och grön teknik. Liksom i USA:s industriprogram krävs statlig finansiering, eftersom bara staten kan skapa pengar och ta långsiktiga risker som privata aktörer undviker.
Automatisering och digitalisering kan frigöra tid och minska utslitning – men vinsterna måste gå till kortare arbetstid, goda löner och starka socialförsäkringar, inte till ökade klassklyftor.
En hög verkshöjd, hantverkslik stolthet och kunskapsintensiva jobb
Ett nytt produktionsideal kan förena hög verkshöjd, hantverkslik stolthet och kunskapsintensiva jobb även på enklare nivåer. Några enklare jobb kan finnas som komplement, men de måste ge lika bra villkor som de kunskapsintensiva industrijobben.
Med riktade utbildningar, arbetsmarknadsutbildningar och en rättvis lönestruktur kan arbetaryrken bli eftertraktade igen – och det gröna, jämlika folkhemmet bli både ekonomiskt och mänskligt möjligt.
En stor offentlig sektor billig för vanligt folk
En stor offentlig sektor för forskning, samhällsutveckling och full sysselsättning ska vi också ha. Detta behöver inte betyda hög skatt för vanligt folk om man förstår hur staten skapar de pengar den använder när den lägger budgeten.
Bättre lönebidrag till arbetsgivare för funktionsvarierade, deltidssjuka eller deltidssjukersatta skall vara så goda att dessa kan få arbeten som uppfyller deras högsta kompetens och potential.
Kulturarbetare löntagarnas lågavlönade försvarare
Kultur och samhällsjournalistik ger arbetarna verktyg för maktkritik – och ger alla människor fantasi, lek och mening.
Klassernas solidaritet
Ingen klass ska stå mot en annan. Alla ska ha rimlig standard, trygghet och återhämtning.
Vi behöver en ny gemenskap där alla har det bra – från fabriken till universitetet. Arbetare och tjänstemän hotas av samma otrygga jobb, bostadsbrist och åtstramning. De måste se varandra som allierade, inte som konkurrenter.
En reglerad arbetskraftsinvandring
Vi behöver en generös men ordnad invandring, där asyl ges till dem som behöver och arbetskraft tas in till bristyrken med kollektivavtalsenliga villkor.
När alla yrken, utbildningar och erfarenheter får respekt stärks också produktivitet, innovation och livskvalitet.
Fienden är inte kulturtanten, rörmokaren eller småföretagaren. Fienden är systemet som ställer dem mot varandra.
Publicerad i Rörelsen 2025-11-08
6 kommentarer
Tack för denna artikel. Viktig om vår tid och politik!
Låt mig ge ett citat av Aleksandr Solzjenitsyn
Frihet är frihet en frihet som inte sker på någon annans bekostnad.
Begreppet frihet är vanställt. Frihet betyder inte en befrielse från alla värdegrunder, ansvar, moral, eller hur behandla sin nästa
Liberalism intar en väg till sin egen självbegärelse och sitt egot till sitt ett bästa.
Den intar en förnekelse att vara människa och till förstörelse av samvaro.
Den leder en omvänd väg där verkligheten kastas om.
Mål och medel har blivit att pengar är målet och folk, samhället, naturen och planeten är medlen för målet
Kan t.ex naturen lyda under marknadslagar?
Innehållet i sanning är godtyckligt. Ont blir gott och viceversa. Framtid är som leder tillbaka till gångna brister
Vi möter en digital verklighet som kan deformerar verkligheten. Yrken kan försvinna och ersättas av AI-modeller.
Vem är människan imorgon?
Kul du gillade den!
👍❤️
<3
vi tänker lika
Vi rockar fett.