En glänta av frid för de vilsna

Livet innehåller svåra val som kan gå fel för oss alla hur väl vi än försöker enligt boken ”En oväntad glänta”. Författaren är läkaren och professorn Anders Rosengren vid Göteborgs universitet.

Rosengren berättar hur han en gång övertalade sin mamma att göra en lungpunktion för att undersöka vad som kunde vara cancer. Efter ingreppet fick hon en allvarlig kärlbristning och dog. Han kände stark skuld och undrade om han bar ansvar. Röntgenbilderna visade inget samband mellan ingreppet och dödsfallet. En präst ställde då en enkel fråga: vad tror du att din mamma hade sagt?

Den frågan hjälpte honom. Rosengren förstod att mamman visste att sonen givit det bästa råd han då kunnat.

Tragik en oundviklig del av livet

Vi kan leva omtänksamt och göra vårt bästa, som Rosengren gör. Ändå drabbar tragedier oss. Även när många beslut troligen var rätt, kommer vi göra andra beslut som troligen innebar små och stora misstag ibland.

Jämlika relationer svåra men uppbyggliga

Boken tar upp hur svårt men viktigt det är med jämlika relationer. Den judiske filosofen Martin Buber och FN-generalsekreteraren Dag Hammarskjöld frågade enligt boken om vi kan möta varandra som jämlikar i en värld full av krav, hierarkier och effektivitet.

Då är det i stället i stillheten, enligt författaren Jon Fosse som nämns i boken, som hjälper oss att förstå våra liv. I lugnet kan vi acceptera hur det blev och varför vi valde som vi gjorde. När tempot sjunker får tankar och känslor tid att landa. Om vi i stället skyndar hela tiden tappar vi riktning. Då stannar utvecklingen lätt av, även när vi tror att vi rör oss framåt.

En oväntad glänta. Tankar om hälsa och existens

Djupa möten kan ge styrka i människans ensamhet

Rosengren beskriver hur man kan känna sig ensam även bland andra, när människor inte ser eller accepterar varandra på djupet. Sådana relationer kan ändå ha värde. Samtidigt finns något särskilt i möten där tid och rum försvinner och två människor verkligen möts.

Vi behöver inte ha sådana möten med alla, eller ens med dem som står oss närmast. Det räcker att de finns ibland. När de kommer kan vi ta emot dem som en gåva och vara tacksamma. När vi har upplevt den sortens närhet vågar vi också hoppas på den igen. Då blir det lättare att öppna sig för andra.

Människor speglar varandra. Våra hjärnors spegelneuroner bemöter andra som vi blir behandlade på. När vi möter andra med öppenhet och förväntan om kontakt, ökar chansen att fler genuina möten upppstår.

Gemenskap i vår ensamhet

Ändå är ensamhet en del av tillvaron och det kan vara viktigt att finna en frid även i den. Men då kanske vi kan känna gemenskap i att ensamheten är ett grundvillkor för människan som art och att andra varit där före och är där med oss.

Då är det en tröst att vägen till sinnesfrid enligt poeten Tomas Tranströmer kommer när man brottat sig igenom en mörk, taggig och snårig skog och helt oväntat finner en glänta av frid i den. Den gläntan går alltså endast att finna för den som gått vilse.

Krönika publicerad 2026-01-13 i SocialPolitik.

Mer läsning

• Fail your way to success
• Mening i kaosets tid
• En sjuk person kan inte bara stirra in i väggen
• Våga – ett steg i taget
• Livet handlar om att hitta jämvikt
• Normalt att inte alltid ha maxad lycka
• Det neurotiska renlevnadssamhället
• Listen to but don’t control your emotions
• Underhållande brist på kontroll och lycka