Den gamla staden ligger under Gamlestan

År 1611 uppför den svensk-finländske fältmarskalken Jesper Matsson Krus en skans utanför Nya Lödöse söder om Säveån och fullbordar sedan graven omkring staden.

I januari 1612 intar och befäster dock danske kung Kristian IV:s trupper Nya Lödöse. Den 27 februari återtar Krus staden och bränder bryter ut under attacken.

En stor grupp legosoldater byter sida, striderna tar slut snabbt. Legosoldaterna får fri lejd ut ur staden. Men en annan grupp soldater, unga, norska bondpojkar från landsbygden inte så långt därifrån, möter ingen nåd. Svenskarna föser dem in i kyrkan och hugger dem i huvudet, sticker sönder deras kroppar och vissa sätter de eld på. Kropparna kastar Krus män huller om buller ner i en massgrav.

Men nu ska vi inte gå händelserna i förväg.

Riksföreståndaren Sten Sture den äldre låter grunda Nya Lödöse 1473 vid Säveåns mynning, där Gamlestan ligger i dag, för att säkra Sveriges smala väg mot Västerhavet. Tullar och militärt tryck från de danska unionsbröderna som styrde över Bohus fästning pressade de sista åren Gamla Lödöse längre upp längs älven. Därför lät Sten Sture anlägga den nya staden närmare havet. Köpmännen fick tullfrihet och frimarknader som lockbete. Samtidigt tog staten jord från bönderna i Kviberg och Härlanda för att ge plats åt Nya Lödöse. För vissa blir flytten en möjlighet. För andra blir den till förlust.

Kung Gustav Vasa fann försvaret av Nya Lödöse viktigt för Sverige. Bland annat i nådens år 1526, ”dominica Oculi” (tredje söndagen i fastan) utfärdade kungen i Lödöse ett brev om vikten av att stärka städernas skyddsvärn.

Området där Sverige, Danmark och Norge möter varandra förblir oroligt med krig och räder. En vall, en vallgrav och palissader omger Nya Lödöse. Militären sköter också tullarna som avgör stadens inkomster.

Orostider driver ibland bort invånarna. Under mitten av 1500-talet flyttar många till Älvsborgsstaden vid fästningen. Älvsborgsstaden (dit Nya Lödöse tillfälligt flyttats) brände stadens borgare emellertid ner själva i samband med nordiska sjuårskriget 1563. Efter freden 1570 byggde invånarna upp Nya Lödöse igen.

Vid Säveån knarrar runt år 1500 en kärra fram över Nya Lödöses kaj längs en gata lagd med sten och träflis. Under stenarna vilar nötboskapskäkar som stabiliserar marken.

Arkeologiska fynd visar på en klinkbyggd båt på 10–15 meter med förtöjningsöglan ännu kvar runt stolpen.

Det går att tänka sig scenen. En kvinna sitter vid sin korg och gör radband av pärlor av bärnsten och glas som hon säljer till resande och fromma. Några hus bort lastar en köpman sina tunnor.

Fynden längs kajen berättar om arbete och vardag. I norr hittar vi handelns spår: mynt, blyplomber från tygbalar, arbetsbänkar, metallhantverk och gjuterier. I söder speglar avfallet livet i hemmen genom pärlor, bokbeslag och keramik. Isotopanalyser av fiskben visar att mycket av den torkade torsken kommer från Skagen. Vid bryggorna hämtade folk vatten, tvättade kläder, vattnade djur och slängde avfall.

Arkeologer hittar rester av nöt, får och svin men också sill och kolja. Dessutom mer ovanliga fiskar som pigghaj och rocka. Blåmusslor ratade man inte heller i Nya Lödöse. Vanligt folk levde på kost från grannskapet och närmiljöerna medan köpmän förde in mer exotisk mat till de rika.

Återfunna språngben från nöt eller får/get – visar att Lödöseborna använde dessa till leken ”kasta gris”, där benets landning gav olika poäng. Stadens rättsprotokoll visade att vissa individer gillade att spela så mycket att de kom att kallas ”Anders dobbler” eller ”Erik dobblare”.

Timmermän, smeder och glasmästare arbetar på dagslön och ”på sin kost”. Öl fungerar ofta som ersättning. Kvinnor brygger ölen först med humle, senare ofta med pors.

Staden krävde dock tull på införda varor. Den 25 februari 1587 stod några tyska köpmän med öppna bodar och sålde olovligen två dussin hattar. Detta innebar en stor risk då rådet kunde döma ut 40 mark i böter för otillåtna bodar.

Kajen band samman staden med omvärlden. David Nilsson hörde till dem som följde med skeppen som lämnade Nya Lödöse. David föddes i slutet av 1500-talet som son till en köpman. Efter skolgången i Nya Lödöse och Lübeck hade David språkkunskaper och handelsvana. Han följde med ett skepp mot Spanien som handlade med salt, vin och olivolja. Davids resa visar hur en liten svensk älvstad kunde öppna dörrar mot Europa.

Källor nämner invånare med rötter i Nederländerna, Tyskland och Skottland. Frisiska och möjligen livländska namn förekommer. Ett fickur från tidigt 1500-tal som arkeologer hittat måste ha varit en prestigefylld ägodel. Rester av värdshus med många lås och knivar bland fynden tyder på ett stort utbud av gäster och behov av säkerhet. Värdshusen var också centrum för nyheter och ryktesspridning.

Samtidigt fick vissa invånare ta till tiggeri, hor och stöld för att överleva. Rådhusrättens tänkeböcker (protokollsamlingar) fångar normbrott. Köpmannen Hans van Becken från Lübeck står 1587 inför rätta för hor med två kvinnor. Kvinnonamn dyker också upp i sådana mål och kvinnorna riskerar ofta hårdare straff samt sociala följder som att förvisas. Gröna Malin får hårda straff 1594 efter snatteri och graviditet som följd av köttslig samvaro med en gift man. Rätten åtalade denna kvinna för liknande brott flera gånger.

Gifta som hade sex utanför äktenskapet riskerade böter, skampåle och i teorin dödsstraff. Men bödeln fick sällan verkställa dödsstraffen. Ogifta par som hade sex kunde rätten döma för mökränkning eller lönskaläge. Mökränkning betyder att en ogift man hade samlag med en ogift kvinna som ansågs vara oskuld. Brottet såg rätten som att mannen ”kränkte” hennes mödom och därmed hennes ära och framtida äktenskapsvärde. Straffet drabbade ofta främst mannen, som kunde få böta eller betala ersättning till kvinnan och hennes familj.

Lönskaläge betyder sexuellt umgänge mellan två ogifta personer. Ordet kommer av ”lönndom”, alltså i hemlighet. Båda parter kunde straffas, oftast med böter eller kyrkoplikt. Om paret sedan gifte sig blev ofta påföljden mildare. Män fick oftare bara betala böter för sina köttsliga lustar.

Många skelett bar på missbildningar, som spår av könssjukdomen syfilis.

År 1594 prövade rådet i Nya Lödöse ett uppmärksammat trolldomsmål. Elsa Mårtensdotter Dussa anklagade Erik Björsson för att ha anlitat kvinnor – och en präst – för att döda fiender och återfå sin potens genom magi. Flera nekade, andra erkände delvis. Rätten dömde Elsa till fängelse och landsförvisning för lögner. Erik fick böter och straff vid kåken samt förvisades.

År 1526 krävde Gustav Vasa åtgärder för att öka vattendjupet på hamnen vid åkröken där Säveån svängde söderut i dagens Gamlestan i Göteborg. Kungen ville göra farleden segelbar mellan Säveholmen och staden. Arbetare försökte styra strömmen från Hisingen med pålar och strömbräden. Rester av en stor träkonstruktion, cirka 50 gånger 35 meter, vittnar om detta.

Brev och testamenten runt förlossningen visar att kvinnorna förberedde sig på att kunna dö när de skulle föda barn. Man har hittat gravarna efter två kvinnor som dog i barnsäng och begravdes med sina nyfödda. I magen på en kvinna låg spår av örten hjärtstilla. Samtida läkeböcker beskriver hur man använde den mot smärta och ångest och för att hjälpa livmodern efter födseln. Barnmorskor var antagligen de som förmedlade sådan kunskap.

Födslovärkarna ansågs vara följden av syndafallet. Smärtlindring var att trotsa Guds vilja. Europas historia visar att barnmorskor ibland utförde nöddop med eller utan kyrkans godkännande på grund av den höga risken för spädbarn att dö. Barnmorskor misstänktes också för kunskap om fosterfördrivning och skydd mot graviditet.

I Nya Lödöses gropar och latriner hamnade trasiga skor, kärl, slaktrester och matavfall. Där finns också spår av parasiter i liken som visar att många bar på inälvsmask. Avfallet avslöjar skillnad mellan hur de rikare åt och de fattiga som fick äta vad de kom åt.

På en slaktares gård blandas stora mängder slaktavfall med trasiga skor och tyg. Där hittar arkeologer också 38 pärlor och danska mynt från Kristian I:s tid.

Trångboddhet och bristande hygien spred sjukdomar, men läkta benbrott visar att människor ändå hade tillgång till viss vård och använde medicinalväxter.

Kyrkan ligger högst i staden och skulle bli femtio meter men stannade kring trettiosex. Bygget pågår länge finansierat av kollekt och avgifter. Handlare betalar ståndpenningar (en blandning av kyrkoavgift och betalning för en social markör). Kvinnor betalar vaxljus efter kyrktagning, en kyrklig ritual efter barnafödsel. Folk kan även få betala hyra för att förvara sina segel i kyrkan.

Kyrkogården rymmer över tusen gravar där många är barn, bland annat en åttaårig flicka som vilar på tuvull och täcks av nysört. Gravarna hade fler män än kvinnor. Andelen män var större på grund av alla handlare och sjöfolk i Nya Lödöse. Männen blev dessutom ofta betydligt äldre än kvinnorna men många dog innan de blev 35 eller 40.

Kloster och helgonkult tappar i betydelse under reformationen på 1500-talet. Trots det fortsätter hantverkare länge att tillverka katolska radband i staden.

När Göteborg får stadsprivilegier 1621 ändrar kronan spelplanen. Den nya staden vid kusten ska samla handel och försvar. Sverige arrenderar ut marken kring Nya Lödöse till holländska bönder för att pressa de gamla stadsborna att flytta. Magistraten klagar på de borgare som dröjer kvar. Kungen beslutar om tvång och hotar med rivning. År 1624 förlorar Nya Lödöse sina stadsrättigheter och människor tar med hustimmer, dörrar och sina liv till den nya staden Göteborg.

Nya Lödöse kommer därefter att heta Gamlestan. Marken blir först till landerier för odling och bete. Ditlockade holländska arrendatorer brukar stora egendomar. Efter att Göteborgs rikemän prövat med sockerbruk i Gamlestan tar industrierna över.

Under dagens spårvagnsspår och fabriksmark i Gamlestan ligger Nya Lödöses avtryck kvar.

Vid Säveåns mynning drabbade världen, krigen och kronans beslut Nya Lödöses människor. Kvar finns spåren av deras arbete, tro, konflikter med rättvisan och handel. Nya Lödöses borgare fick om och om igen packa ner sina liv och gå vidare.