Ett försvarsdugligt EU måste ge medlemsländerna större frihet, skriver Oskar Brandt.
Oskar Brandt i Tidningen Rörelsen jul 11, 2026
Replik på ”Svensk EU-debatt diskuterar gårdagens Europa” i Rörelsen den 10 juli.
Europa behöver starkare industri, bättre beredskap och ett trovärdigt försvar. Men debatten missar ofta den avgörande frågan: vilken ekonomisk modell ska bära upp allt detta?
EU har i årtionden byggt sin politik på konkurrensregler, åtstramning och tron att marknaden ska styra investeringarna. Samtidigt har medlemsstaternas möjligheter att bedriva aktiv industripolitik, stödja bostadsbyggande och skydda strategiska sektorer begränsats. Jordbruksstöden gynnar fortfarande alltför ofta stora markägare framför småbruk, biologisk mångfald och långsiktig livsmedelssäkerhet.
Euron -inte bara en fråga om växelkurser och räntor
Ännu viktigare är eurons konstruktion. Frågan runt att vara med i euron handlar inte bara om växelkurser och räntor, utan om vem som skapar pengar och till vilket syfte.
Affärsbankerna skapar merparten av penningmängden genom utlåning. De styr kapitalet dit avkastningen är störst: fastigheter, finansmarknader och redan starka företag. Banker har inget uppdrag att skapa jämlikhet, full sysselsättning eller försvarsförmåga.
En stat med egen valuta kan däremot använda sin monetära suveränitet för att investera i järnvägar, energisystem, utbildning, sjukvård, forskning och industri. När länder går med i euron förlorar de en stor del av denna möjlighet.
Staterna blir beroende av finansmarknadernas förtroende, samtidigt som Europeiska centralbanken får den avgörande makten över penningsystemet.
Resultatet blir paradoxalt: Privata banker kan skapa enorma mängder krediter till bostads- och finansmarknader, medan regeringar påstås sakna pengar till välfärd, klimatomställning och försvar. Budgetreglerna förstärker problemet genom att behandla offentliga underskott som ett hot snarare än att skilja mellan spekulation och produktiva investeringar.
Inte främst oskyddad frihandel bakom dagens rika länder
Ekonomen Erik S. Reinert som skrivit boken Global ekonomi om hur rika länder blir rika och fattiga fattiga skulle sannolikt ha krävt ett annat Europa. Han har gång på gång visat att dagens rika länder inte byggdes genom frihandel och marknadsdogmer, utan genom industripolitik, tullskydd, statliga investeringar och tekniskt lärande.
Ett fungerande EU måste ge medlemsländerna större frihet att stödja industri, energi, forskning och regional utveckling.
Detsamma gäller försvaret. Inget försvar är starkare än den industri, välfärd och livsmedelsförsörjning som bär upp det. Stridsflyg och robotar räcker inte för att vinna ett krig. Det kräver statlig kontroll över marknaden, ingenjörer, sjukvård, industriell massproduktion, ett självförsörjande jordbruk, elproduktion, transporter och kunnig arbetskraft.
Ett Europa som monterar ned sin välfärd och avindustrialiserar sina ekonomier bygger samtidigt ned sin försvarsförmåga.
Försvaret får inte riskera vår säkerhet
Europa behöver därför både ett starkare försvar och en ny ekonomisk kurs. Men militär upprustning får inte kombineras med en politik som ökar risken för direkt konfrontation med Ryssland.
Säkerhet kräver inte bara avskräckning utan också diplomati och förmåga att undvika missbedömningar. Ett storkrig i Europa skulle få katastrofala följder långt bortom slagfältet.
EU kan vara en kraft för fred, välstånd och social trygghet. Men då krävs ett brott med den nyliberala modell som bidragit till avindustrialisering, växande ojämlikhet och minskat demokratiskt inflytande över ekonomin.
Ursprungligen publicerad i Tidningen rörelsen 11 juli 2026