Antiken, Gladiatorspel, Hädelse, Hedendom, Historia, Judendom, Kätteri, Kejsarkult, Kriminalitet, Kristendom, Kulturarv, Martyr, Missionera, Offras till lejonen, Romarriket, Statsreligion

Ömsom vin, ömsom vatten

3 kommentarer

Kristendomen i Rom gick från förföljd sekt på grund av ett romerskt förstadium till lagar om hädelse till att bli statsreligion. Den tidiga kristendomen i Rom kantades av martyrer, maktspel, tempelvandalisering och himmelska visioner – och formade Europas framtid. Läs min artikel i nr 3 av Krig och Fred år 2025. Klickar ni på bilderna, blir de större.

krig & fred · 3/2025 7 Kristendomens tidiga historia i Rom sträcker sig över flera århundraden, men redan tidigt fanns det anhängare till den nya religiösa rörelsen i Rom – detta trots att Jesus avrättats i Jerusalem, en provins långt från imperiets centrum. Under första århundradet var de kristna en liten och förföljd minoritet som lätt kunde ha blivit en fotnot i historieboken. I stället fick deras religion en påverkan på världshistorien som är svår att överskatta. Rök och eld under Nero År 64 utbröt en omfattande brand i Rom, och kejsar Nero lade skulden på de kristna. Det uppstod misstankar, särskilt från de troende, om att kejsaren själv kunde ha startat branden för att ha en förevändning att förfölja den nya religionen. Åter andra tror att Nero lät tända på för att göra sina planer på att modernisera Roms stadsplan möjliga. Misstankarna närdes av att Nero utnyttjade det ödelagda området för att uppföra sitt drömprojekt: det nya kejsarpalatset Domus aurea (det gyllene huset). Palatset upptog en stor del av Velia, en av Roms sju kullar, och sträckte sig även över delar av kullarna Palatinen och Esquilinen. Palatskomplexet innehöll en mängd imponerande funktioner, inklusive utomhuspaviljonger, trädgårdar, konstgallerier och ett enormt konstgjort sjöområde där det sades att Nero ibland ordnade flytande banketter. Oavsett bakgrunden så anklagade kejsaren de kristna för mordbrand och en intensiv förföljelse tog vid. Många avrättades, medan andra sägs ha använts som levande facklor under Neros trädgårdsfester. Osäkra uppgifter nämner att bland Avrättning av kristna på Circus Maximus genom bränning och damnatio ad bestias att kastas till vilddjuren. Detta var ett populärt skådespel i gamla Rom. JEAN-LÉON GÉRÔME/WIKIMEDIA COMMONS Ömsom vin, ömsom vatten – de kristna i romarriket Det romerska imperiet byggdes med hjälp av stor lokal frihet för erövrade provinser. Var och en fick behålla sina gamla traditioner och gudar så länge man betalade sina skatter. Med kristendomens införande kom allt att förändras i grunden, men det var en krokig och bitvis blodig väg att göra kristendomen till imperiets statsreligion.8 www.krigochfred.com andra apostlarna Paulus och Petrus fick sätta livet till. Hetskampanjen var omfattande, men var främst koncentrerad till huvudstaden. Nero blev kortvarig på tronen och lagstiftade aldrig mot kristendomen, vilket förstås var en klen tröst för dem som strök med. Under resten av århundradet efter Nero fick de kristna i stort sett utöva sin tro utan större störningar eller förföljelser. Måttlig förföljelse under Trajanus Redan på 100-talet e.Kr., under Trajanus regeringstid, mötte de tidiga kristna nya trakasserier. Den romerske ståthållaren Plinius den yngre utövade, under personlig tvekan, förföljelser mot de kristna i Bithynien, en provins i Mindre Asien (dagens Turkiet). Plinius krävde, om han träffade på kristna, att de skulle dyrka kejsaren och delta i offer till romerska gudar, något de vägrade eftersom det stred mot deras religiösa övertygelser. Dessa förföljelser kan ses som en tidig form av hädelse- eller kätterilagstiftning. Kristna straffades för att de inte erkände kejsarens gudomlighet och i stället höll fast vid sin tro på en enda Gud. Trajanus sade dock till Plinius att han inte aktivt behövde förfölja de kristna, men om några fördes anklagade till Plinius och de vägrade dyrka särskilt kejsarens gudomlighet, men också de andra gudarna, kunde Plinius straffa dem. I detta tecken ska du segra! En viktig vändpunkt i kristendomens historia kom under Konstantin den stores regeringstid. Han tog dopet först på sin dödsbädd i maj 337 (möjligtvis under föreställningen att man var fördömd om man syndade efter att man döpts), men omvändelsen kom på slagfältet mer än tjugo år tidigare. År 312 e.Kr. sägs Konstantin ha haft en vision av det kristna korset på himlavalvet inför en stundande uppgörelse i kampen om kejsartronen. Efter sin seger vid Pons Mulvius, utfärdade Konstantin och hans medkejsare ediktet i Milano 313 e.Kr. Milanodekretet gav religionsfrihet åt alla och satte stopp för vidare förföljelser av kristna. Julianus apostata – avfällingen Konstantin efterträddes, efter en del turer, av sin brorson Julianus. Den nye kejsaren hade växt upp som kristen, men avföll till förmån för de gamla gudarna. Gamla tempel återuppbyggdes och en ny religionsfrihet proklamerades år 362. Till skillnad från Milanodekretet ansåg de kristna nu att religionsfrihet snarare missgynnade dem eftersom deras budskap om monoteism fått stöd av Julianus föregångare. Den innebar dock lättnader för judarna. Judendom var en tillåten religion, men fick problem efter ständiga uppror som ledde fram till templets förstörelse i Jerusalem under Titus år 70. Judar hade dock specialtillstånd att inte följa de övriga troskraven i imperiet som till exempel kejsardyrkan. Romarna var historieentusiaster. Allt som var gammalt var intressant. Judendomen ansågs vara väldigt apart, men var urgammal och därmed spännande. Förmodligen var det därför som Paulus kristna mission fick så stort genomslag. Det var en lättare form av judendom. Romarna behövde inte följa den judiska lagen med omskärelse, särskild mat, sabbatsregler med mera, men fick via Paulus nycklarna till paradiset – och det var uppenbarligen ett framgångskoncept i det antika romarriket. Ombytta roller År 385 blev kristendomen Roms statsreligion. Religionsfriheten avskaffades och de som tidigare Nero blev en kortlivad kejsare som efterträdde Claudius år 54 och föll offer för en statskupp år 68. I princip alla berättande källor är skrivna i syfte att svartmåla honom och hans regim. Han verkar inte ens ha befunnit sig i Rom när branden bröt ut, men skyndade hem för att leda släckningsarbetet och dela ut nödhjälp till de hemlösa. MUSEI CAPITOLINI

 

krig & fred · 3/2025 9 förföljdes började nu i sin tur jaga oliktänkande. Utvisningar och förföljelser riktades mot hedningar, men också mot kristna med teologiska åsikter som avvek från den tidiga kyrkans ledare. Det nya förtrycket ledde till en mångfald av olika kristna varianter och sekter utanför romarriket. Under de tidiga dagarna av kristendomens spridning i romarriket finns det några dokumenterade fall av kristna som var involverade i att förstöra eller vandalisera ”hedniska” tempel. Under den sena romerska perioden i Alexandria rådde spänning mellan hedniska och kristna samhällen. År 392 utbröt våldsamheter mellan grupper av kristna och hedningar. I förödelsen som följde förstördes Serapeum, ett berömt hedniskt tempel i staden. Det finns vittnesmål om att den kristne biskopen Theophilus var inblandad i att förstöra templet. Det finns rapporter om att tidiga kristna i staden Palmyra i dagens Syrien kan ha deltagit i förstörelsen av hedniska tempel under det tidiga 300-talet. Dessa händelser inträffade under den period då kristendomen fortfarande var en minoritetsreligion i riket. I brittiska York restes den här statyn över Konstantin den store 1998. Det var vid den här utposten som Konstantins fader avled år 306 och han utropades som ny kejsare av sina trupper. I samband med det avgörande slaget vid Pons Mulvius under ett av de många romerska inbördeskrigen tillskrevs segern en vision av Kristus som kejsaren haft dagen före slaget. Soldaterna ska då ha fått bära kristusmonogrammet XP på standar och sköldar under mottot In hoc signo vinces – i detta tecken skall du erövra. Nedan ses ett mynt präglat av Konstantin med fälttecknet XP tillsammans med två legionärer. ANTHONY MAJANLAHTI GERNOT KELLER

10 www.krigochfred.com Den tidiga kristna historien är full av martyrer som dör för sin tro, inte sällan under spektakulära omständigheter. Vibia Perpetua blev 22 år när hon dödades tillsammans med sin slav Felicitas på amfiteatern i Kartago år 203. Berättelserna om martyrernas liv och död kan vara författade långt i efterhand men fick en stor betydelse i den kristna förkunnelsen. Det finns också några mindre dokumenterade händelser där tidiga kristna tros ha varit involverade i att vandalisera eller förstöra hedniska helgedomar i olika delar av romarriket. Dessa kristna tempelattacker var reaktioner på spänningar och konflikter mellan kristna och hedningar i vissa områden. Folkvandringstiden När folkvandringstiden började, och nya folkgrupper erövrade olika delar av det romerska riket, spreds olika varianter av kristendom med dem. Dessa erövrare hade ofta sina egna religiösa tolkningar och detta ledde till en spridning av kristna

krig & fred · 3/2025 11 Det är mycket som är okänt kring den tidiga kristendomen. I de äldsta kyrkofädernas skrifter skymtar en lång rad olika åsikter och uppfattningar som först efter hand mönstras ut av det som senare växte fram till en stark kyrka under ledning av påven i Rom. År 1945 hittades handskrifter i egyptiska Nag Hammadi som skrivits någon gång på 300-talet av ”gnostiker”, en inriktning som tidigt stämplades som kättare. På bilden ses ett sedan länge försvunnet evangelium tillskrivet Tomas med 114 uttalanden av Jesus. Några av dem återfinns i Nya Testamentet, andra inte. År 410 intog visigoternas kung Alarik Rom. Silvestres målning från 1890 antyder västromerska rikets fall som en total katastrof i händerna på barbarer. I själva verket hade Alarik varit romersk militär och kristen, och vid den här tiden hade Rom redan tappat kraftigt i betydelse. JOSEPH-NOEL SILVESTRE Oskar Brandt är journalist och fil.mag. i historia och latin. www.oskarbrandt.com varianter och doktriner över hela Europa. De tidigmedeltida kristna samhällena blev därmed präglade av en mångfald av olika kristna traditioner och trosuppfattningar. Den nya religionen förstärkte kejsarens makt. Från att varit dyrkad som en gud bland flera blev han i stället den ende Gudens beskyddare på jorden. Denna allians mellan staten och religionen gav stöd åt kungligt envälde ända in i modern tid. Kristendomen som växte fram under senantiken kom att forma det tidigmedeltida samhället på flera genomgripande sätt. Det var en berättelse om förföljelse och omvändelse men också mångfald. ◆

 

You may also like

3 kommentarer

  2. Religionssociologen Rodney Stark menar i The rise of Christianity, 1996, att det kristendomen vann på var att de uppfann försäkringskassan.

    I det antika Rom levde gemene man alltid ett steg från misär. En sjukdom eller enklare olyckshändelse kunde leda till ekonomisk ruin. Den kristna försäkringskassan – som naturligtvis inte var monetariserad utan bestod i att församlingsmedlemmar hade plikt att hjälpa varandra – blev våldsamt attraktiv i samband med två epidemier, 165-180 och ca 250, då bortåt hälften av befolkningen strök med. De kristna klarade sig i stort sett, eftersom det folk dog av i första hand inte var virusen utan vanvården – anhöriga flydde hals över huvud för att inte bli smittade och de sjuka dog.

    Men de kristna klarade sig som sagt för att de hjälpte varandra. Före epidemierna hade de varit en liten minoritet (hur många står i boken men jag hittar det inte just nu), efter epidemierna hade den andelen växt i förhållande till totalen. Och dessutom ledde denna överlevnad till masstillströmning, så att andelen blev nånting i stil med 25-30 procent.

    Det var ett stort parti för Konstantin att bygga på! Allra helst som det var det enda som var hierarkiskt organiserat och samkört.

    Svara

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig om hur din kommentarsdata bearbetas.