Sveriges neutralitet tjänar oss väl. Kanske är Ryssland för upptaget för att attackera oss denna gång om vi nu går med i NATO? Det är en hög risk vi tar men möjligen faller den väl ut. Men vill vi i framtiden behöva slåss för dem av NATO:s medlemsstater med ett mindre gott renommé när de strider i ett kanske inte alldeles gott syfte? Vill vi hjälpa USA att tukta någon olydig oljestat?
Nu bygger artikel 5 i NATO till namnet på att väpnat försvar från icke-angripna NATO-länder är frivilligt, men vad är NATO värt om organisationen inte tillämpar den ömsesidiga försvarsplikten? EU har en liknande fördragspunkt om solidarisk försvarsberedskap. Kanske behöver vi inte överge vår alliansfrihet/neutralitet än mer?
Svenska soldater dog för främmande makt
Sverige deltog i olika militära allianser på 1600–1800-talen men riket blev till slut trött på att svenska soldater dog i strid för främmande makt. Så grodde ett frö till vår neutralitetsprincip: «alliansfrihet i fred syftande till neutralitet i krig» i början av 1800-talet. Denna neutralitetspolitik har oftast varit lite falsk sedan den uppstod och gjort att vi kunnat ducka mellan stridande grannstater och sedan när en sida vinner ställa oss på dennes.
Under andra världskriget, när vi lät tyska militärtåg åka genom Sverige, kränkte vi i praktiken vår neutralitetspolitik. Å andra sidan gjorde våra eftergifter att judar och andra flyktingar kunde finna asyl hos oss.
Under efterkrigstiden/Kalla kriget var vi ängsliga och eftergivna mot Sovjetunionen samtidigt som vi försökte skaffa oss försvarslöften under ytan från NATO. NATO uppstod som en västeuropeisk, internationell försvarsstyrka under nordamerikansk ledning efter Andra världskrigets slut. Det konkreta syftet med NATO var att försvara Västeuropa mot det kommunistiska Sovjetunionen. Sovjetunionen var ett kommunistiskt imperium som ersatte tsarväldet Ryssland genom revolutionen 1917 tills Sovjetunionen föll 1991. Kalla Kriget var ett krig mestadels genom hot mellan USA och Sovjetunionen om vilken av dessa två stor- makter som skulle ha mest kontroll över världen. Det varade från Andra världskrigets slut till kommunismens fall. Både Sovjetunionen/Ryssland och USA blev mot slutet av Andra världskriget och tiden strax därefter kärnvapenmakter med styrka nog att utplåna allt liv på jorden många gånger om. Därför undvek dessa två stormakter regelrätta slag.
Neutralitet genom ett starkt nationellt försvar säkrade freden
Sverige ville inte vara för tydligt allierade med NATO, för då kunde Sovjetunionen bli så provocerade att de anföll oss. Istället byggde vårt försvar på att kombinera en finlirande neutralitetspolitik med ett starkt värnpliktsförsvar. Värnplikt var en militär utbildnings- och försvarsplikt för svenska män under tiden 1901–2009/10. 2009/10 försvann värnplikten i fredstid vilket de facto betydde att man övergav den. Värnplikten hade sitt ursprung i «det ständiga knektehållet» som infördes på 1630-talet och var försörjt av det yngre Indelningsverket. Detta innebar att vissa landskap i Sverige vid kunglig utskrivning alltid skulle hålla kungen med en knekt/soldat som skulle försörjas av en viss jordbruksenhet. Detta tidiga förstadium till en värnpliktsarmé gav Sverige en exceptionell militär styrka från 1630-talet till 1718. Andra länder var tvungna att hålla sig med dyra och opålitliga legoknektar/yrkessoldater i högre grad än Sverige.
Värnpliktsförsvaret i Sverige under Kalla Kriget måste vara så starkt att det skulle bli för kostsamt för Sovjetunionen att invadera oss. Trots detta var Sverige medvetet om att försvaret aldrig skulle kunna bli starkt nog för att självt direkt kunna förhindra Sovjet från att till slut ta oss utan att vi fick hjälp från NATO.
Alliansens yrkesförsvar blev en papperstiger
När Sovjet föll minskade vi arrogant allt mer på värnpliktsarmén. Till slut avskaffade Alliansen 2009 värnplikten i fredstid och införde istället ett minimalt yrkesförsvar. Detta försvar hade problem att få tillräckligt många som ville arbeta i det. Vår neutralitet blev mindre stark. Försvarets befälhavare sade ofta i media att vi inte skulle klara oss ens en vecka mot det under 2010-talet allt aggressivare Ryssland. När Socialdemokraterna fick makten igen 2014, återskapade de 2017 till slut värnpliktsarmén om än inte i samma storformat som innan Sovjetunionens fall. Samtidigt har vi alltmer tydligt närmat oss till NATO. Vi har försvarsavtal med NATO utan att direkt ha övergett vår alliansfrihet.
De som fattat besluten att närma oss NATO tror att detta skyddar oss från Sovjetunionen. Jag tillhör dem som tror att Rysslands önskan är att vi ska ha ett så starkt nationellt försvar att vi upplevs kunna försvara oss utan tydligt stöd från NATO. Ju svagare försvar och ju mer Sverige närmar sig NATO, desto mer hotat känner sig Ryssland av oss.
Styrka att kunna finlira på vår neutralitet
Vår största styrka är att finlira på vår neutralitetspolitik som ett land politiskt och geografiskt mittemellan öst och väst. För detta behöver vi en stor, stark värnpliktsarmé. Sverige kan inte vara så dumdristigt som det var mot slutet av 90-talet till år 2016 att det kunde tro att Ryssland eller någon annan främmande makt aldrig skulle bli ett hot igen. Det tar lång tid att bygga upp ett starkt försvar. Därför måste vårt svenska försvar alltid vara starkt nog att kunna avskräcka och försvara oss mot framtida militära hot. En värnpliktsarmé har historiskt visat sig lojalare mot demokratin och sitt land samt effektivare och billigare i drift än opålitliga, dyra yrkessoldater. För att Sverige ska överleva framtida krig, kriser, katastrofer och pandemier behöver staten bygga upp alla de lager vi hade av medicin, mat, olja, sjukvårdsverktyg etc. förr i tiden. Vi måste kunna klara oss själva något år emellanåt.
Chockdoktrinen hotar Sveriges säkerhet
Det är nu särskilt Moderaterna som skriker högst på att vi nu ska gå med i NATO. De utnyttjar chockdoktrinen som Naomi Klein avslöjade. Nyliberalen Milton Friedman var en av doktrinens uppfinnare. När det finns en kris, är folk mycket mera beredvilligt till drastiska åtgärder och att skära ned på demokratin och välfärden.
Kanske är Ryssland för upptaget för att attackera oss denna gång om vi nu går med i NATO? Det är en hög risk vi tar men möjligen faller den väl ut. Men vill vi i framtiden behöva slåss för dem av NATO:s medlemsstater med ett mindre gott renommé när de strider i ett kanske inte alldeles gott syfte? Vill vi hjälpa USA att tukta någon olydig oljestat?
Vår bästa strategi torde istället vara att rusta upp försvaret medan Ryssland är upptaget på annat håll. Detta har vi råd med om vi återgår till principen att Sveriges riksbank kan trycka pengar om den går till att öka produktionen. Läs mer om sådana möjligheter att öka vår ekonomiska styrka och produktionskapacitet här.
När allt fler länder har kärnvapen och konfliktnivån ökar på jorden, kanske det kunde vara något värt med ett alliansfritt Sverige som är neutralt i krig? Då skulle vår trovärdighet blir stor om vi använde vår neutralitet till att plädera för fred, bistånd och samarbete