Boken ”Sveriges väl – är Sveriges val” handlar om allt från skatt, åtstramningspolitik samt rasism till välfärd och miljöfrågor. Vad säger författaren och före detta VD:n Rolf Norberg?
Läs den avslöjande artikeln av Oskar Brandt i Parabol här!
Sveriges väl – är Sveriges val
Lämna ett svar
Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.
6 kommentarer
Men inte kan väl socialdemokratiska partiet vara ledande i att avskaffa ett politiskt program som dom själva har bidragit i så hög utsträckning till att genomföra?
Nog för att dom kanske skulle kunna anpassa sig till det om några andra tar ledningen. Det var i alla fall vad Sidney Tarrow upptäckte när han studerade folkrörelsevågen i Italien 1965-75: det var alltid något lokalt initiativ som började, sen hakade andra på, och sist ställde de stora organisationerna upp för att inte bli förbisprungna.
Men att vänta på att yrkespolitiker ska göra något annat än att kompromissa är att be om stryk. Kompromiss är politikers uppgift, inget skamligt i det, men då måste det finnas något att kompromissa om. Och det måste skapas av andra.
Jag tror det kommer komma fler och fler proteströrelser inom S och bland de rödgröna och deras gräsrotsorganisationer för att tvinga fram en sådan förändring.
https://www.expressen.se/nyheter/sverige/pressen-pa-andersson-nu-hotar-intern-revolt/
Det ligger självklart mycket i både vad Jan och Hubdi skriver. Samtidigt kan man ana något av vad man kan kalla ”eftertankens kranka blekhet” i tonen från en del som nog är beredda att göra avbön från nyliberalism. Detta för att kunna föra en mera progressiv politik som gynnar flertalet mer än fåtalet. Det är för att inspirera till och i någon mån konkretisera en sådan framtid som jag skrivit ”Sveriges väl – är Sveriges val”. För att locka fram intresset för en mer progressiv politik hos både politiker och väljare.
Rolf Norberg
Både Jan och Rolf är kloka.
Jag tror att Rolf inte riktigt förstår min poäng. Jag menar att det är strukturellt omöjligt för politiker att vara mer engagerade än deras väljare är. Politiker kan inte gå före. Deras roll är att fixa hyggliga kompromisser – men då måste det finnas något att kompromissa utifrån.
Och detta organiseras av mobiliserade medborgare. Inte av politiker. Det är detta som kallas demokrati – folket bestämmer. Inte staten. Detta sker genom 1. obstruktion av destruktiv maktuutövning, 2. organisering av alternativ och 3. en folkrörelsekultur som binder ihop allt.
Fast gräsrötterna i S, väldigt många av dem, vill ha mycket mer vänsterpolitik och enligt undersökningar delar 70 % av borgerliga väljare Vänsterpartiets fördelningsppolitiska, bostadsmässiga och arbetsrelaterade värderingar. Högervridningen i väst sedan 1970-talet är toppstyrd. Redan runt 1919 när de första europeiska demokratierna föddes, så skapades nya effektivare propagandainstititut för att fabricera ett public consent för högerpolitik. Sedan tror jag i viss del du har rätt. Folket vill aldrig ha det neurotiska renlevnadssamhälle som media och vänsterpolitiker vill ha. Folket vill ha trygghet, bekvämlighet och good enough/frihet-under-ansvar och att klimatet räddas utan att denna trygghet hotas ). SD blev aldrig stora förrän efter att åtstramningspolitiken bröt under tröskeln under Reinfeldts första amndatperiod.