Vi reade ut vårt land i onödan

Ford, Volvo Cars, Geely – utlandets uppköp av svensk basindustri är många. Oskar Brandt gräver i varför vi rear ut våra företag och om Sverige kunnat undvika detta. Brandt ifrågasätter den rådande åtstramningspolitiken som slår mot allt från de goda arbetena och folkhälsan till klimatet samt välfärden.

1999 köpte Ford svenska Volvo Cars för att det svenska företaget saknade kapital. Därefter såldes företaget till kinesiska Geely för 13 miljarder.

Detta har lett till att svenskt kapital försvunnit utomlands. När Sveriges biltillverkare såldes till ett kinesiskt företag fick en diktatur kontroll över detta företag.

En stor del av svensk industri har sålts ut, särskilt till Kina, som detta reportage i detta reportage i Svenska Nyheter beskriver. Jag gissar att det är av en och samma anledning. För att få in kapital.

Utöver att svenskt kapital försvinner till Kina, har alla kinesiska medborgare en skyldighet att samarbeta fullt ut med underrättelsetjänsten. Gissa om detta medför risk för industrispionage.

Svårt för säljarna och konkurserna ökar

Det är inte bara byggarbetare, anställda i skola, vård och omsorg, flyktingar, arbetskraftsinvandrare samt arbetslösa och sjuka som åtstramningspolitiken från Tidöregeringen drabbar.

Konkurserna är rekordhöga och ökar. Samtidigt berättar en av Sveriges främsta säljare som jag känner att det är svårt för hans yrkesgrupp också. Det går inte bra för någon när staten sätter på sig en ekonomisk tvångströja.

I detta läge vill Tidöregeringen slakta a-kassan för långtidsarbetslösa.

Onödig åtstramning

Man skyller på en brist på finanser och lägger medvetet produktionsapparaten i malpåse. Detta gynnar det parasitära rentierkapitalet men inte resten av samhället.

Men Sveriges stat är en suverän valutaproducent. Hade svenska företag saknat pengar hade staten kunnat skapa dessa digitalt och föra ut dem i ekonomin eller i stället köpt våra svenska företag på egen hand.

För en självständig ekonomi som kan skapa pengar via staten är pengar gratis. Produktionsresurser som arbetskraft, tekniskt know-how och naturtillgångar är däremot inte gratis.

Vi ger bort det senare för att få pengar som är gratis för Sverige att skapa så länge det inte leder till inflation. Men när vi ska ta emot utländska pengar måste dessa ändå återskapas i Sverige för att gälla i Sverige.

Svenskt kapital är alltså gratis för staten, som producerar pengarna. Men det är däremot inte gratis för vanliga svenska medborgare, företag och enskilda myndigheter.

Det innebär en överförflyttning av resultatet av vad svensk arbetskraft och svenska naturresurser kan erbjuda till andra länder. Bara för att det i Sverige särskilt på 1990-talet spreds en myt om att det är dåligt för staten att skapa pengar.

Underskottsmyten

Åtstramningspolitiken har debatterats hett, särskilt sedan finanskrisen 2008. Denna politik innebär att det offentliga inte investerar tillräckligt i produktionen, sysselsättningen, klimatet, välfärden eller forskningen.

Det leder till sjunkande löner och tuffare arbetsvillkor i en kamp om arbetstillfällena. Vilket i sin tur minskar köpkraften. Låg- och medelinkomsttagare får hålla i gång företagens vinster genom att skuldsätta sig mer och mer privat.

Stephanie Kelton, professor i ekonomi vid Stony Brook University och författare till ”Underskottsmyten”, har sagt att staten bör komplettera progressiv skatt med statliga underskott för att finansiera sociala program, för att rädda klimatet samt naturen och garantera full sysselsättning.

På samma sätt har Mariana Mazzucato, ekonom vid University College London, hävdat att staten har en viktig roll att spela som entreprenör i att finansiera teknisk innovation och läkemedelsutveckling. Men trots all kritik, så har åtstramningspolitiken fortsatt att dominera ekonomisk politik i många länder.

Höga vinster och sämre löneutveckling

Låga räntor och en bristande statlig garanti för full sysselsättning har lett till höga vinster, aktiekurser och bostadspriser. Detta har gynnat de som redan har mycket pengar och tillgångar,.

De som har lägre inkomster har lidit av sjunkande löneutveckling jämfört med innan 1970-talet. Andra följder är arbetslöshet, stress, bristande skola, vård, omsorg och minskade sociala förmåner.

Vinsterna har också förblivit höga trots att många anställda kämpar med bristfälliga förutsättningar i produktionen. Detta har sedan länge gradvis försämrat vad samhället kan leverera.

Ökande lån håller i gång konsumtionen

Konsumtionen har hållits igång genom att det privata skuldberget vuxit. Till slut kan folk inte låna mer pengar.

Pengar skapas genom statliga underskott eller privata banklån. Pengar upphör att existera när folk betalar av banklån eller betalar statlig skatt.

Staten skapar inte heller tillräckligt med pengar till produktionen genom underskott för att stödja åtstramningspolitiken. Då blir det finanskriser vid de tillfällen som vanligt folk inte har råd att ta nya lån eller börjar betala av på sina skulder.

Svårt låna vid höga räntor

När nu räntorna stiger sedan covidkrisen och till följd av Ukrainakriget, så blir en produktion som förlitar sig på att privata aktörer skuldsätter sig allt mer desto ohållbarare.

Åtstramningspolitiken blev länge mer socialt acceptabel genom maktens löfte att låg- och medelinkomsttagare skulle kunna komplettera sin låga löneutveckling och sjunkande sociala förmåner med att spara i aktier eller låna till bostadsköp där aktiekurserna och bostadspriserna ständigt steg.

Denna modell fungerade alltid bristfälligt för låginkomsttagare som inte kunde spara så mycket. Men den kompletteringen blir än skörare då räntorna stiger.

De stigande aktiekurserna och bostadspriserna var det som höll ekonomin flytande. Nu hotar de höga räntorna denna konstruktion.

Visst får vi fortfarande perioder med stigande aktiekurser men däremellan får vi desto kraftigare börsfall och ofta sjunkande bostadspriser.

Vi har råd att arbeta

Redan de antika romarna kände till ångkraften och järnvägen men denna användes bara till leksaker och maktsymboler för att slavarnas arbetskraft var gratis.

På samma sätt stimulerade bristen på arbetskraft till följd av pesten i Europa till löneökning för många daglönare på jordbruken och glasögon som förlängde arbetslivet för våra intellektuella. Detta bidrog till kapitalismens utveckling och Europas globala dominans.

Det enda sätt ett land kan spara på är genom att investera i jämlik och hållbar produktion. Men kapitalet kommer sannolikt inte att investera om försäljningen viker utan statlig uppbackning.

Till slut skall den svenske socialdemokratiska politikern och ekonomen Ernst Wigforss i början av 1900-talet därför retsamt ha frågat: Har vi råd att arbeta?

Läs artikeln i Rörelsen via denna länk!