Uppmärksamma även romaner med en barmhärtig syn på människan

En bildlänk till en essä om att kultursidorna behöver uppmärksamma hoppfulla romaner också.
Kultursidorna behöver uppmärksamma hoppfulla romaner också.

Romaner på kultursidorna är ofta mörka och dystra. En ny våg av feelgoodsocialrealistiska romaner behövs. Läs Oskar Brandts essä genom att trycka på denna länk eller på bilden intill.

 

You may also like

8 kommentarer

  1. Problemet är inte nytt. George Orwell skrev (fast jag minns inte var) om hur publiken avskydde berättelser som började ungefär att ”hennes man skulle hängas på måndag och barnen svalt”. Han antog att det var något slags mode bland kulturpersoner att allt skulle vara så jävligt som möjligt, till och med jävligare än det är i verkligheten.

    Och det gäller inte bara romaner. Jag tycker det är roligare att läsa memoarer än romaner, mina favoriter där är Ivar Lo och Konstantin Paustovskij, men t.ex. Edgar Snow, Vilhelm Moberg och Roland Schütt går också bra; och även Martin Andersen Nexø, Bertrand Russel och Simone de Beauvoir är läsvärda.

    Men när jag en gång sökte efter rekommendationer på internet hittade jag flera listor, utgivna av tongivande litterära tidskrifter, där ungefär femton av tjugo skrev om sina katastrofala barndomar då de utnyttjats av familjemedlemmar med sexualiserat våld. Det är ett mode. Rimligen har de flesta mer intressanta saker att skriva om.

    Eller också är det sånt som gynnas medan det läsvärda sorteras ut. När allt kommer omkring är det i maktetablissemangets intresse att få folk att tro att alla andra är ute efter dom på något vis och inte går att lita på. Att fokusera på våld är då en matnyttig strategi, och det finns fler än ett sätt att göra det på.

  2. Jag undrar om ens kapitalet ska förtalas. Det handlar mest om sociala fällor, dvs att när var och en gör vad som är bra för den så blir resultatet skit för alla. Problemet är bara att kapital har så mycket större förhandlingsmakt än var och en av oss (om vi inte gaddar oss samman). Därför kan det orsaka rätt mycket skit om det får hållas. Men det verkar på din redogörelse av en viss litteraturtyp som att man aktivt söker sig till att skildra psykopater. Det är det knappast fråga om i vanliga aktiebolag även om det förekommer, inte minst i finansbranschen.

    Förvisso har sånt uppmuntrats i den nuvarande rentiärfasen. Ekonomutbildning, t.ex, tycks handla om att aktivt uppamma ett destruktivt beteende, se http://www.rothstein.dinstudio.se/files/Brev_till_KVA_Ekonomipriset_NC.pdf. Och dessvärre får ekonomer alltmer att säga till om i företagsvärlden på bekostnad av tekniker och andra som är mer inbegripna i den rena produktionen.

    1. Vad jag menar är att de flesta destruktiva beteenden hos vanliga människor längre ned i hierarkierna är orsakade av press från den kapitalistiska strukturen. Jag försvarar verkligen inte seriemördare, men tydligen är väldigt många av dem sådana som innan brotten varit soldater i krig och fått sådana trauman att de begår sådana brott. Med mitt försvar för att det också ska finnas och recenseras lättsammare men realistiska romaner är inte för att förneka att många människor begår saker mot varandra som är svåra att förlåta. Men för mig är en roman en stund av fritid och då vill jag inte djupdyka i alla trauman som finns i livet. Då vill jag ha hopp, äventyr och7eller kanske skratt en stund samt lite upplyftande, nytänkande insikter om livet, samhället, universum och historia. Jag vill ha en på gränsen till realistiskt fiktiv bild av hur verkligheten eller sagolandet kan vara en bra plats. Många läser nog romaner som jag och vill få tips om lättsammare men realistiska böcker.

  3. Det får i och för sig finnas mafioso i böcker som jag ändå gillar. Raymond Chandler hör till mina absoluta favoriter. Men på något vis förekommer våldet där för det mesta off stage, eller nästintill, nertonat. Fokus ligger på hur Philip Marlowe tar sig fram i spåren samtidigt som han slänger käft med diverse maktpersoner. Plus på halsbrytande formuleringar, typ ”begravningsentreprenören sköt in kistan i bilen som en bakplåt i ugnen, lätt och graciöst som ett Chopinackord”. Hög komik.

    Medan det finns en viss sorts genre som verkligen grottar ner sig i våld.

    Vilket jag tror är destruktivt. Samma sak med TV som fokuserar väldigt mycket på våld, och på hur överklassen lever vilket man uppenbarligen ska slicka i sig och gräma sig över att man inte kan efterlikna. När TV introducerades i Canadas vildmarker gjorde man forskning på före och efter, säger Richard Layard i boken Happiness, och man fann att folk blev nervösa och olyckliga av TV.

    Det är ju ingen hemlighet hur folk tror att våldet bara ökar och ökar trots att det är tvärtom. (Vilket anses bero på att det föds färre oönskade barn från ca 1970 tack vare p-piller och legala aborter). Våldsfokuseringens fel, utan tvivel.

    1. Dock sedan Tidöregeringens åtstramade välfärd och med dess hårdare tag i brottsbekämpningen har har brottsligheten börjat öka från låga nivåer i Sverige

  4. Oskar Oskar så utomordentlig bra, så klokt och så insiktsfull. Så kunnigt.

    Du målar fram en bild om vårt kulturella och andliga tillstånd, fallgropar och en passivisering utan eftertanke och liv och slentrian.

    Var lever det goda livet. Livets glädje och samverkan med varandra?

    Låter vi dränkas i de moderna böckernas skildring av vår värld i hopplöshet och mänskligt förfall som norm.

    Jag vill nog räkna in 2000-talets filmer med lösningar på livets frågor med våld och och lyxliv. Vart tog rättfärdigheten vägen? Vad är målet??? Vägen?

    Finns inte lyckan i det icke-materiell i kärlek, livets möten med människor försoning och hopp. Naturens skönhet och rikedom. Bakom allt finns en kärlek för livet.

    Ja Oskar du har fånga något unikt om vår tid att läsa och uppmärksamma. Jag har inte sett någon liknade betraktelse. Jättebra🤗🤗🤗🤗✍️✍️✍️

    Pappa

    1. Jag tackar. Jag ville bara uttrycka att jag vill ha en stund av utflykt till något glatt, hoppfullt och insiktsfullt när jag läser en roman. Jag vill inte att en roman ska vara som att stå vid skampålen i klassrummet. Vill jag ha fakta, läser jag faktalitteratur. Romaner vill jag bara njuta av.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.