Ojämlikhet får människor att rösta mot sina egna intressen

SOM:s långa tidsserier visar att svenskar fortfarande har hög mellanmänsklig tillit, starkt stöd för jämställdhet och ett brett stöd för välfärd och offentlig service. Samtidigt tycker en majoritet att landet går åt fel håll och har lågt förtroende för partierna. Där uppstår glappet: vardagens värderingar pekar mot omfördelning, men oron för samhället kanaliserar folk i Sverige i krav på ordning, gränser och disciplin.

Söndra och härska i ett ojämlikt samhälle

Den gamla latinska formeln divide et impera betyder “söndra och härska”. I ett modernt klassamhälle fungerar den genom att grupper med gemensamma materiella intressen ställs mot varandra. Den stressade läraren ställs mot den sjukskrivne, undersköterskan mot den arbetslöse, den pressade tjänstemannen mot den nyanlända arbetaren. Alla får höra samma budskap: resurserna räcker inte. Då försvinner blicken från hur ojämlikheten i sig skapar brist, press och maktförskjutning uppåt.

Behovet av samma grundgolv förenar

Det som i själva verket förenar breda grupper är behovet av samma grundgolv: rättmätiga och likartade löner, fungerande a-kassa, trygg sjukförsäkring, bra skolor, stabila hyror, bra pensioner och ett arbetsliv som inte sliter sönder människor. De materiella intressena pekar alltså mot omfördelning, även när den politiska reflexen ibland gör något annat.

Värderingar nära jämlikhet

Det finns ett återkommande mönster i både SOM, europeiska värderingsstudier och fackliga opinionsmätningar: människor i Sverige, också långt utanför traditionella jämlikhetsmiljöer, uttrycker starkt stöd för välfärd, jämställdhet, tolerans och grundläggande trygghetssystem.

Stödet för satsningar på jämställdhet ligger på 83 procent i SOM. Tolerans och respekt rankar Sveriges invånare fortsatt mycket högt i internationella värderingsmätningar. Flera opinionsundersökningar visar dessutom att väljare i grupper som ofta röstar för skattesänkningar samtidigt vill prioritera vård, skola och omsorg framför lägre skatt. Det är alltså inte värderingarna som i första hand är nya. Det är tolkningen av problemen. När den digitala utvecklingen och postmodernismen sedan 1970-talet luckrat upp sanningskraven i media, kopplar många sin oro till fel orsaker och röstar människor för ett hårdare samhälle.

Blandade resultat hos Brå

Brås egen rapport Migration och brott (2025:7) medger att rapporten “har skrivits mot bakgrund av ett regeringsuppdrag till Brå att bistå Konjunkturinstitutet med en kunskapssammanställning i den här frågan.”

Migration otydlig påverkan på brottslighet

Men Brås stora kunskapssammanställning 2025 landar inte i någon enkel berättelse där migration i sig förklarar brottsutvecklingen. Tvärtom betonar rapporten att migration kan ha både brottshöjande och brottsreducerande effekter, att direkta och indirekta effekter kan ta ut varandra och att områdesstudier ger bäst möjlighet att förstå nettoeffekten. Resultaten beskrivs uttryckligen som blandade.

Socioekonomiska och lokala förklaringar gäller ännu

Det kanske viktigaste är att Brås nyare trygghetsanalyser åter pekar på socioekonomiska områdesskillnader som den tydligaste strukturen. Otryggheten är mer än dubbelt så hög i områden med stora socioekonomiska utmaningar som i områden med mycket goda förutsättningar. Ju bättre socioekonomiska villkor, desto lägre otrygghet och färre upplevda problem. Det är ett starkt stöd för att levnadsvillkor, segregation, arbetslöshet, trångboddhet och skolproblem fortfarande väger tyngre än enkla etniska förklaringar.

En av de mest kriminellt belastade grupperna i Sverige

Det går alltså att säga två sanna saker samtidigt: vissa grupper är överrepresenterade i vissa brottsregister, men forskningen ger inte stöd för att göra migration till huvudförklaringen när socioekonomiska och lokala strukturer ofta förklarar mer. En av de mest överrepresenterade kriminella grupperna har några gånger varit Sverigedemokraternas riksdagsgrupp.

När arbetslivet hårdnar krymper solidariteten

Det ojämlika arbetslivet spelar stor roll. När fler yrken fylls av kontroll, detaljstyrning, bemanningsstress och svag löneutveckling minskar människors mentala svängrum. Då blir det svårare att tänka långsiktigt och kollektivt. Den som hela tiden jagar nästa schema, nästa frilansfaktura eller nästa sjukintyg har mindre ork att se de gemensamma intressena.

Sjunkande produktivitetstillväxt

Det underliga är att ojämlikheten och stressen samtidigt sänker produktivitetstillväxten. Detta drabbar inte bara industriarbetare utan också tjänstemannayrken, lärare, socialsekreterare, journalister och stora delar av offentlig sektor. Ojämlikheten skapar därmed inte bara ekonomiska skillnader utan också psykologiska villkor som gör människor mer mottagliga för syndabockstänkande.

Reella resurser och inte pengar gränsen

Den avgörande frågan är inte om det “finns pengar”, utan om arbetskraft, teknik, energi, bostäder och naturresurser används så att breda grupper får trygghet och framtidstro. När vårt penningsystem och omfördelningen fungerar och full sysselsättning prioriteras stärks tilliten, vilket i sin tur minskar grogrunden för rädsla och auktoritära reflexer.

Vi har gemensamma intressen

Det stora missförståndet i dagens debatt är att olika löntagarskikt skulle ha motsatta intressen. I verkligheten behöver både arbetare, lägre medelklass och stora delar av tjänstemannaskikten samma sak: löner, socialförsäkringar och bidrag som ger en fullgod levnadsstandard samt vissa premier för knowhow, företagande och professionalitet. Forskaren Johan Alfonsson har analyserat detta och sagt att lågkvalificerade arbetare är särskilt utsatta, medan medelklassen är mer skyddad.

Medelklassen också ofta utsatt

Mycket tyder dock på att många i medelklassen också har det utsatt. När den insikten blir politiskt begriplig fallerar också logiken i “söndra och härska”. Då blir det svårare att rikta frustrationen mot grupper längre ned och lättare att rikta blicken mot de institutioner och maktordningar som faktiskt producerar ojämlikheten.